Mentalisering är förmågan att förstå sina egna och andras tankar, känslor och intentioner, det som ibland kallas att “hålla sinnet i sinnet”. Begreppet skapades av de brittiska psykiatrikerna och forskarna Anthony Bateman och Peter Fonagy och ligger i dag till grund för mentaliseringsbaserad terapi och en stor del av forskningen om psykisk hälsa och relationer.
Vad betyder mentalisering: en enkel definition
Björn Philips, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, beskriver mentalisering som förmågan att uppfatta och tolka handlingar hos sig själv och andra i termer av mentala tillstånd: tankar, känslor, fantasier och intentioner. Förmågan har både psykologiska delar som är medvetna, det vill säga tänkande och reflektion, och delar som är mer automatiska, som turtagning i ett samtal.
Begreppet gränsar till andra kända begrepp som theory of mind, empati, emotionell intelligens och metakognition, men är bredare eftersom det omfattar både tankar och känslor, både hos en själv och hos andra. Redan att förstå begreppet mentalisering ger ofta ett nytt sätt att se på vardagliga missförstånd.
Så använder du mentalisering för att förstå dig själv och andra
De allra flesta mentaliserar dagligen utan att tänka på det. Ett vanligt exempel: en vän svarar inte på ett meddelande. Utan mentalisering kan tanken bli “hen är arg på mig” eller “hen gillar mig inte längre”, vilket väcker oro. Med mentalisering öppnas fler tolkningar av andras inre, till exempel att vännen är upptagen eller har telefonen avstängd.
Förmågan brister lättare vid stark affekt. En studie av Clara Möller, psykolog och forskare vid Linköpings universitet, visade att unga fängelsedömda män hade svårare att reflektera kring sina brott och brottsoffer ju starkare känsloläget varit under själva händelsen. KBT-terapeuten Jacqueline Joo beskriver mentalisering som ett verktyg för känsloreglering: att förstå vad som triggar den egna reaktionen, och vad som påverkar hur andra reagerar.
De fyra dimensionerna och tre lägen vid ett sammanbrott
Mentalisering brukar delas in i fyra dimensioner, som fungerar som spektrum snarare än fasta positioner: automatisk–kontrollerad, själv–andra, internt fokus–externt fokus samt kognition–affekt. Flexibilitet mellan ytterlägena är det som kännetecknar god mentalisering.
Vid ett mentaliseringssammanbrott hamnar man i stället i ett av tre förmentaliserande lägen. Vid teleologisk hållning räknas bara det som syns i handling, inte det som sägs. Vid psykisk ekvivalens blir den inre upplevelsen liktydig med den yttre verkligheten, känns något sant så är det sant. I låtsas-läge är den inre och yttre världen i stället helt frikopplade från varandra.
Mentalisering, borderline och andra utsatta grupper
Mentaliseringsteorin uppstod under arbetet med en terapimetod för det som i dag kallas emotionellt instabilt personlighetssyndrom, tidigare benämnt borderline personlighetsstörning. Vid diagnosen förloras mentaliseringsförmågan snabbare, och det tar längre tid att återhämta sig från ett sammanbrott. I trygga relationer är förmågan enligt teorin ändå i grunden intakt.
Forskare som Socionomen intervjuat menar att stora brister i mentaliseringsförmåga hänger ihop med ökad risk för personlighetsstörningar och relationssvårigheter, vilket gör gruppen extra utsatta i vardagliga konflikter. Det är också en av anledningarna till att flera moderna terapiformer, som DBT, lägger stor vikt vid att patienten lär sig reglera starka känslor.
MBT: vad du behöver veta om mentaliseringsbaserad terapi
MBT, mentaliseringsbaserad terapi, är den behandling som växte fram ur teorin. Den hjälper till att pausa innan man reagerar på en känsla. I stället för att låta impulsen styra lär man sig fråga sig själv varför man känner som man gör, om det kan finnas en annan förklaring till det som hänt, och vad den andra personen kan tänkas känna. Behandlingen skapades ursprungligen för personer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom, men bygger på samma grundprincip som mer utbredd KBT: att öva sig i att observera sina egna tankemönster innan man agerar på dem.
Hur mentaliseringsförmågan utvecklas hos barn och ungdomar
Barn börjar normalt mentalisera i 4–5-årsåldern och fortsätter sedan träna förmågan genom hela livet, som barn, ungdomar och vuxna. Utvecklingen gynnas av trygg anknytning och av omsorgspersoner som är stabila, pålitliga och bra på att spegla barnets känslor och hjälpa barnet att sätta ord på det som händer i sitt inre. Ericastiftelsen, som utbildar barnpsykoterapeuter, är en av de organisationer i Sverige som arbetar praktiskt med detta.
Autism och andra grupper som kan ha svårare att mentalisera
Förmågan varierar med dagsform, stress och relation. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, särskilt autism, har enligt forskningen ofta större svårigheter att sätta sig in i hur andra tänker och känner. Det är en av flera anledningar till att självförståelse och högkänslighet ofta diskuteras i samma sammanhang, även om det rör sig om skilda begrepp.
Så kan du träna upp din mentaliseringsförmåga
Förmågan går att stärka genom medveten övning. Ett par konkreta steg: stanna upp innan du reagerar på något som känns sårande, ställ dig frågan vad den andra personen faktiskt kan tänkas känna eller mena, och öva helst i lugna situationer innan du tar dig an svårare samtal. Eftersom mentalisering brister lättare vid stark stress är grunden ofta densamma som vid arbete med självkänsla: ju tryggare den egna självbilden är, desto lättare är det att hålla kvar flera perspektiv samtidigt.
Vanliga missförstånd om mentalisering
Mentalisering handlar inte om att läsa andras tankar exakt, utan om att göra rimliga, öppna antaganden som går att omvärdera. Det är inte heller en diagnos i sig, utan en förmåga som alla har i olika grad och som varierar från situation till situation beroende på stress, relation och sammanhang.
