En tidsoptimist är en person som tror sig hinna mer än hen faktiskt gör och därför ofta kommer för sent. Ordet är skämtsamt men beskriver ett verkligt mönster: du underskattar tidsåtgången för vardagliga saker och överskattar hur mycket du hinner på en given tid. Det goda beskedet är att en mer realistisk tidsuppfattning går att träna upp med några enkla knep, och att du inte behöver bli en stressad tidspessimist för att komma i tid.
Vad betyder ordet tidsoptimist?
Ordet tidsoptimist är en sammansättning av tid och optimist. Enligt Wiktionary är det belagt i svenskan sedan 1964 och betyder en person som tror sig ha tillräckligt med tid för att utföra sina åtaganden. Optimismen gäller alltså inte livet i stort utan klockan: du räknar med att bussen går direkt, att det inte är kö och att duschen tar tre minuter.
Motsatsen är en tidspessimist, som räknar med att allting tar längre tid än det gör och därför är ute i god tid, ofta alldeles för tidigt. Mellan optimist och pessimist finns tidsrealisten, som uppskattar tiden ungefär rätt.
Ordet används mest med glimten i ögat, och många kallar sig själva tidsoptimist halvt på skämt. Men för den som skriver “jag är på väg” eller “jag blir lite sen” i sms nästan varje dag är det inget skämt längre.
Varför får tidsoptimisten fel tidsuppfattning?
Det finns sällan en enda förklaring. Psykologen David Waskuri förklarar i Må Bra att det formas av medfödda personlighetsdrag, av uppväxten och av hjärnans exekutiva funktioner och arbetsminne. Några mönster återkommer:
- Nutidsfokus. Tidsoptimisten lever mer i nuet och har svårare att avbryta det hen håller på med. Tidspessimisten är i tankarna redan på väg.
- Impulsivitet. Högre impulsivitet och lägre självkontroll är vanligare hos tidsoptimister. Du hinner “bara” tanka bilen eller svara på ett mejl innan du går.
- Felräknad tidsåtgång. Du minns hur lång tid något tog när allt gick bra, inte hur lång tid det brukar ta.
- Uppskjutande. Psykologen Lise August säger till iform att tidsoptimister prokrastinerar oftare än andra. Den som skjuter upp saker till sista minuten får automatiskt mindre marginaler.
Personer med adhd har ofta så kallad tidsblindhet, alltså svårt att känna hur mycket tid som har gått. “Alla som är tidsoptimister har förstås inte adhd”, säger psykologen David Waskuri. Problemen märks ibland först när livet får fler tider att passa, till exempel efter att man har fått barn.
Tidsoptimist eller tidspessimist: vem har det värst?
Punktlighet brukar ses som en dygd, men båda tidstyperna betalar ett pris.
| Tidsoptimist | Tidspessimist | |
|---|---|---|
| Typiskt beteende | Försenad, springer för att hinna | Ute i god tid, väntar ofta |
| Styrkor | Spontan, flexibel, närvarande i stunden | Pålitlig, planerar i förväg |
| Risker | Stress på slutet, irriterade människor runt omkring | Överplanering, oro och “tänk om”-tankar |
| Vad som hjälper | Struktur och påminnelser | Släppa på kontrollen ibland |
För tidsoptimisten blir det ofta bråttom med hög puls och stresspåslag, som när kortisol stiger vid stress, följt av skam och skuld. Tidspessimisten riskerar i stället att lägga så stora marginaler att tid stjäls från relationer och återhämtning. Per Carlbring, professor i klinisk psykologi, varnar i DN för att konfrontera en tidsoptimist för hårt: risken är att du betraktas som tidsfascist i stället för tidsrealist.
Det värsta är alltså inte typen i sig utan när den tar över. Målet är en mer flexibel inställning till tiden, inte att bli din motsats.
Så börjar du komma i tid
Det första steget är att acceptera att du är tidsoptimist. Skäms du över det blir det svårare att se problemet. Prova sedan de här knepen, ett i taget:
- Mät hur lång tid saker tar. Ta tid på morgonrutinen, vägen till jobbet och vanliga arbetsuppgifter. Skriv upp och jämför med din gissning. Kanske tror du att duschen tar 3 minuter men den tar 12.
- Dubbla din uppskattning. Räkna med att allting tar dubbelt så lång tid som du spontant tror. Det låter överdrivet, men det är ett av de vanligaste råden från både psykologer och strukturcoacher.
- Lägg in en fast buffert. Lägg på 15–20 minuter på restiden och 30 minuter när det verkligen är viktigt att vara i tid.
- Planera in färre saker. Skriv upp mindre i kalendern än du tror att du hinner och ha en reservlista för det som kan vänta.
- Förbered kvällen innan. Lägg fram kläder och packa väskan, så blir morgonen mindre av ett lotteri. Läs mer om morgonrutiner som gör dagen lugnare.
- Bryt ner avslutet i steg. Bestäm till exempel: 13.50 avslutar jag det jag gör, 13.55 tar jag på mig ytterkläderna, 14.00 går jag.
Efter några veckor av mätande blir hjärnan bättre kalibrerad och uppskattningarna träffar oftare rätt från början.
Tekniska hjälpmedel du kan använda
Påminnelser avlastar hjärnan. Använd kalendern och mobilen för att få ett larm när du ska sluta med det du gör, inte bara när mötet börjar. Det är just avbrottet som är svårast för en tidsoptimist.
Andra enkla knep är att ställa klockan några minuter före och att skriva in mötet en kvart tidigare i kalendern än den verkliga starttiden. Kommer du fram i god tid får du dötid, och den kan du lära dig att uppskatta i stället för att undvika.
Så ser du till att relationen klarar förseningarna
Den som får vänta 20 minuter kan uppfatta det som nonchalans eller som att hen inte är tillräckligt viktig. Prata därför om behov i stället för moral. Säg “jag jobbar på att hålla tider, men jag behöver tydliga ramar” hellre än att försvara dig.
Lever en tidsoptimist och en tidspessimist ihop hjälper det att göra viktiga tider till ett gemensamt projekt från början, så att inte den ena alltid tar ansvaret. Och blir du sen: hör av dig innan, inte när den andra redan har väntat länge.
Mer om tid och planering
Är det farligt att vara tidsoptimist?
Nej, men det kan bli slitsamt. Den ständiga stressen på slutet tär på krafterna, och upprepade förseningar på jobbet kan påverka hur kollegor ser på dig. Söker du hjälp för koncentrationssvårigheter eller tidsblindhet som styr hela vardagen kan en utredning vara värd att överväga.
Vanliga misstag när du försöker bättra dig
Det vanligaste misstaget är att sikta på att aldrig mer komma för sent. Det är ett moraliskt mål som lätt slutar i skuld. Sätt hellre ett hälsosamt mål: mindre stress och färre krockar. Ett annat misstag är att försöka ändra allt på en gång. Börja med en enda vana och bygg vidare, på samma sätt som när du sätter mål du faktiskt når.
Kan en tidspessimist lära sig något av tidsoptimisten?
Ja. Tidsoptimisten lider inte lika ofta av perfektionistisk stress och är bättre på att gå upp i det som händer här och nu. En tidspessimist som alltid lägger extra marginaler kan gå miste om spontanitet och återhämtning. Båda kan med andra ord mötas på mitten.
